Vad handlar din avhandling om?

Marie Hållander, Institutionen för pedagogik och didaktik
Marie Hållander, Institutionen för pedagogik och didaktik

- Den handlar om vittnesmålet och vittnandet och dess relation till undervisning och pedagogik. Det är ett fenomen som det finns ett stort intresse för både i samhället och i skolans undervisning men som man sällan problematiserar eller belyser. 

- Vittnesmål kan komma i många former och vittna om många olika saker och händelser. I avhandlingen har jag tittat närmare på när vittnesmålet vittnar om historiska sår eller vittnar om något som är orätt. Vittnesmål används i undervisning, ett exempel på det är bland annat Forum för levande historias arbete och material riktat till grund- och gymnasieskolor. Ett material som bland annat består av olika historiska vittnesmål som vittnar om traumatiska händelser (brott mot minoriteter, Förintelsen och kommunistiska brott mot mänskligheten osv).

- Vittnesmålet som fenomen - men också själva processen av att vittna - är intressant att titta närmare på eftersom det berör flera olika problem, så som vad som är sanning, vad som kan återberättas och vad för slags kunskap ett vittnesmål kan ge åt eftervärlden. Dessutom finns det olika förväntningar på vad ett möte med ett vittnesmål ska kunna bidra med och ge upphov till, i exempelvis undervisning, så som tolerans, empati osv. Vittnesmålet och vittnandet berör alltså olika aspekter och problem, så som epistemologiska, etiska och politiska, vilket jag diskuterar och belyser i avhandlingen.

- Jag har i studien framför allt tittat närmre på tre olika aspekter som berör vittnandet och vittnesmålet, för det första i relation till representationsproblematiken, det vill säga i relation till hur representationer av historiska sår träder in i undervisningen och vad dessa kan skapa för pedagogiska förändringar. För det andra har jag undersökt på vilket sätt vittnandet kan ta plats som en process av subjektivitet, och för det tredje har jag undersökt vilken roll elevers och lärares känslor kan ha i mötet med vittnesmål. Det är tre olika aspekter som behandlas i olika kapitel i avhandlingen.

Hur har du gjort studien?

- Jag har skrivit avhandlingen inom ramen för forskarskolan Filosofiska studier av pedagogiska relationer. Det är en forskarskola som har samlat pedagogisk-filosofisk forskning från fyra olika lärosäten i Sverige (Mälardalens högskola, Stockholms universitet, Luleå tekniska universitet och Södertörns högskola) tillsammans med internationella forskare, till ett gemensamt forskningsprogram.

- Jag har därför haft en filosofisk ansats och utgått från framför allt filosofen Giorgio Agamben i mina analyser. Det är också från honom som jag hämtar förståelsen om det omöjliga vittnandet eftersom han, bland många andra forskare, belyser den omöjlighet och brist som vittnesmålen epistemologiskt bär på.

Collatoral damage är ett uttryck för de direkta och indirekta skadorna som drabbar civila i krig. Illustrationen finns på Marie Hållanders avhandling och är gjord av Frida Hållander
Collatoral damage är ett uttryck för de direkta och indirekta skadorna som drabbar civila i krig. I filmklippet Collatoral murder, visas när civila skjuts ihjäl av amerikanska soldater i Bagdad 2007, en film som släpptes av Wikileaks 2010. Illustrationen finns på Marie Hållanders avhandling och är gjord av Frida Hållander

- I mitt skrivandet har jag sedan utgått från olika exempel - olika vittnesmål - för att kunna konkretisera analysen och argumentationen. Jag har bland annat utgått från min egen undervisning på en gymnasieskola och ett möte med ett utsnitt från filmklippet Collateral Murder (som släpptes av Wikileaks 2010). Men jag har också utgått från Forum för levande historias arbete och mer bestämt deras bok …om detta må ni berätta…, vittnesmålen i Gruva, insamlat av Sara Lidman och Odd Uhrbom från 1969, samt bilderna med Alan Kurdi (från 2015 tagna av Nilüfer Demir), som fick en global spridning och som vittnade om kriget i Syrien och flyktingsituationen i Medelhavet.

- Det är exempel och vittnesmål som skiljer sig åt och befinner sig i olika kontexter, men som därmed har möjliggjort för mig att diskutera vittnesmålet och vittnandet på olika sätt och i relation till de aspekter som jag behandlar.

Vad är studiens viktigaste resultat?

- Viktigast vet jag inte - det finns flera resonemang som är viktiga i studien - men något som min studie gör annorlunda än tidigare forskning är att inte betona känslornas roll för en undervisning som försöker rätta det orätta.

- Att möta vittnesmål kan vara känslosamt; något som forskning (exempelvis forskarna Shoshana Felman och Dori Laub) men också exempelvis Forum för levande historia, lyfter som något positivt eftersom känslorna kan vara bra utgångspunkter för att kunna diskutera, utmana och omförhandla rådande normer, orättvisor och förtryckande strukturer.

- Utifrån bland annat forskaren Sara Ahmeds teorier om affekter och emotioner visar jag istället hur att bli berörd i en klassrumssituation, att gråta eller att känna empati, inte enbart är ett uttryck för pedagogiska möjligheter. Känslorna kan vara sätt att förändras, men de kan också stå i vägen för ett sådant handlade. De kan som Ahmed påpekar likaväl bygga upp gränser och låsa fast positioner och subjektiviteter.

- Ytterligare har jag belyst hur vittnesmålen ingår i en globaliserad värld där vittnesmål fetischeras; en fetischering som kan relateras till en separation som tenderar att ske i det offentliga rummet mellan processen av att vittna och de ”produkter” av vittnesmål som når ut i det offentliga. ”Produkter” som också kan ta sig in i undervisningen.

- Kanske skulle jag kunna säga att det viktigaste resultatet är att det finns ett både och - både risken av att bygga upp gränser, samtidigt som det finns en möjlighet att bryta tystnader kring historiska och samtida sår genom vittnesmålen.

Något annat som du vill lyfta fram? 

- En sak som blivit tydligare och tydligare under studiens gång, är hur både vittnesmålet och vittnandet kan betraktas som något paradoxalt och som en omöjlighet. En omöjlighet som tar olika form beroende på vems vittnande och vilket vittnesmål vi talar om, men som får konsekvenser för dess betydelse och funktion i exempelvis undervisning.

- En sak som också är gemensamt för vittnesmålen, och som också belyser omöjligheten, är vad som kan beskrivas som en skörhet - en skörhet som gäller både etiska, epistemologiska och politiska aspekter - vilket också innebär att vittnesmålen och själva processen av att vittna inte står utanför historien och samtiden. En annan sak som belyser denna skörhet är hur vittnandet och vittnesmålen är villkorade - de ingår och verkar i världen och i relation till olika maktrelationer. Därmed kan processen av att vittna likaväl som att skapa förändringar och nya subjektiviteter också befästa och reproducera identiteter och förtryckande maktrelationer. Det finns så att säga ett både och i vittnandet: både en möjlighet att kunna skapa förändringar, och av att låsa fast och omöjliggöra förändringar och subjektiviteter.