Stefan är redaktör för en ny bok om integration, migration och utbildning. Den handlar om hur ungdomar med utländsk bakgrund, förhandlar och reflekterar över sina möjligheter och begränsningar om att passa in eller inte passa in i olika skolkulturer och det svenska samhället. Han har också ett nytt forskningsprojekt om skolsegregation och kommunal styrning av skolintegration.

Foto: Linnéuniversitetet

Varför pedagogik?

– Jag tillhör den utbildningssociologiska delen av pedagogikämnet, och är intresserad av forskningsfrågor som är relaterade mot: skolvalfrihet, ungas utbildningsval, skolsegregation och skolframgång relaterat till klass, kön, etnicitet samt hur skolors elevsammansättning och skolkulturer bidrar till skilda inkluderings- och exkluderingsprocesser. 

Motto för undervisningen?

– Som universitetslärare i pedagogik uppfattar jag mig som en representant för ämnet och dess forskningskanon. Det specifika med pedagogik som vetenskaplig disciplin är närheten till studieobjektet och alla medborgares närhet till samma studieobjekt (jag tänker här på skola och uppfostran). Den vetenskapliga kunskapsproduktionen och det vardagliga vetandet kan lätt sammanblandas, vilket utgör en särskild utmaning för mig som universitetslärare i ämnet. Studenters lärande kan ibland försvåras eftersom redan etablerade uppfattningar står i kontrast till empiriska data och vetenskapliga analyser av mer generell karaktär.

– Att bryta med vardagstänkandet och stödja studenternas lärande för att förstå komplexa sociala skeenden, praktiker och institutioner ser jag som en av mina viktigaste målsättningar som universitetslärare. 

Tre saker jag inte vet om dig?

  • Jag har spelat en uppvisningsmatch mot Sovjetunionens fotbollslandslag som vann OS guld i Seoul 1988. 
  • Min favoritserie är The Wire, speciellt säsongen som handlar om ”skolan”. 
  • Jag har flera hundar och gillar att vara i de svenska fjällen.  

Berätta om din forskning!

– Gemensamt för flertalet av mina senaste publikationer är intresset för hur elever med migrationserfarenheter (unga människor vars uppväxt i stor utsträckning har präglats av att de själva eller tidigare generationer i familjen har lämnat ett land för att flytta till Sverige) förhandlar och reflekterar över de symboliska gränser som skapar distinktioner mellan vi och dem, och hur detta i sin tur påverkar deras utbildningsval, skolgång och samhälleliga integration. I förhållande till forskningsområdets generella kanon, men också i relation till mina tidigare analyser inom samma område, sker här en analytisk fokusförskjutning mot att väga in mening och känslor som en strukturerande faktor i elevernas möte med skola och utbildning. Jag menar att denna analytiska betoning kan bidra till att komplimentera och utveckla ett forskningsområde som i stort intresserat sig för hur ungas agerande i förhållande till utbildningsinstitutioner handlar om social mobilitet och social reproduktion.

– Mina empiriska beskrivningar och analyser visar att ungas meningsskapande i förhållande till utbildning och lärande inte är given. Den skapas inte bortom dessa ungas medvetande, utan kan förhandlas och därmed förändras. Framförallt visar jag att unga med migrationserfarenheter aktivt reflekterar över tillhörighetens gränser. Inom och utom skolinstitutioner har de erfarenheter av att symbolisera den andre. Om att inte passa in. På olika sätt reflekterar de över och tolkar sådana situationer och drar egna slutsatser för hur de ska agera. I min tolkning symboliserar denna reflektion inte bara en stark önskan om att deras kulturella identiteter ska erkännas som en tillgång i skolan, utan också om en förhoppning om att inkorporeras i det svenska samhällets civila sfär. 

Har du tips på litteratur som inspirerar dig lite extra?

– Jag tycker att Jeffrey C. Alexanders bok om ”The Civil Sphere” är väldigt läsvärd. 

Aktuellt just nu?

– Precis i dagarna har det publicerats en antologi där jag skrivit två kapitel och varit redaktör. Immigrant Incoropration, Education and the Boundaries of Belonging. New York: Palgrave Pivot. 

– Jag har nyligen startat upp ett nytt forskningsprojekt som heter ”Att ta skolan i egna händer”. Detta projekt handlar om hur kommuner i Sverige hanterar skolsegregation och bristande likvärdighet genom att aktivt styra skolornas elevsammansättning. Projektet undersöker två strategiskt valda exempel på styrd skolintegration (skolsammanslagning och bussning) och som omfattar grundskolans F – 6 verksamhet i syfte att bidra med kunskap om: kommunala motiv och förankringsprocesser, elevgruppers sociala interaktionsmönster och skolresultat, samt hur skolans professioner och föräldrar (re)agerar i förhållande till kommunal styrning av skolintegration. 

– Just nu skriver jag på en artikel inom projektet som handlar om vad som gör styrd skolintegration möjlig i en i övrigt till synes handfallen utbildningspolitisk agenda.