- Idag görs inte så mycket utvecklingsförsök där mänskliga resurser tas till vara. Vi vill bidra med ett alternativ till det och visa hur det kan se ut när man tror på människors förmåga, säger Jon Ohlsson, huvudredaktör för boken Den lärande organisationen 2.0.  

Ett kunskapsintensivt arbetsliv kräver att vi lär av varandra, förklarar Jon Ohlsson. Det finns också en koppling mellan lärande, utveckling och hur vi mår.

Jon Ohlsson, professor

- Man måste skapa utrymme för nya idéer och utveckling. Många av oss som skriver i boken är intresserade av hur man kan låta människor vara de drivande i de processerna. Mycket byggs idag kring individer och när vi pratar om organisering så talar vi gärna om att det här är gemensamma angelägenheter. Utveckling av organisationer handlar om kollektiva lärprocesser och hur man kan göra saker tillsammans.

I en iver att nå ekonomisk effektivitet har verksamheter slimmats och en trend är att styra genom att ge personalen tydliga instruktioner, men enligt antologins idéer försvårar det utveckling för man missar organisationens lärandepotential.

- Vi kan inte styra allting med direktiv, kontroll och exakta besked om vad man ska göra. Jag är ingen anhängare av den här exaktheten. Det skapar inga bra utvecklingsmöjligheter för organisationer, säger Jon Ohlsson.

Hur hänger lärande ihop med hälsa?

- Det finns en koppling mellan människors möjligheter att lära och utvecklas och deras hälsa. Statistiken visar att sjukskrivningarna har markant under senare år, särskilt relaterat till sjukdomssymptom som handlar om psykiska besvär. Jag tror att det är rimligt att man sätter det i samband med de effektiviseringar och åtstramningar som har gjorts i arbetslivet.

Inom it-support och spelutveckling formas en kollegial blick och lärande i samarbetande team

Bild: Spelstudion Svrvive

”De här två exemplen ger mer eller mindre formaliserade tillfällen för kollegial reflektion och de har hittat sätt att dela med sig av kunskap” (Ulrika Bennerstedt, Institutionen för pedagogik och didaktik).

Ulrika Bennerstedt, lektor, Institutionen för pedagogik och didaiktik
Ulrika Bennerstedt

Ulrika Bennerstedt och Ann-Charlotte Bivall är intresserade av hur digitaliseringen har påverkat arbetslivet, hur nya yrkesgrupper har skapats och hur de arbetar kring kompetensutveckling. Digitaliseringen har ändrat vårt sätt att arbeta, och det ändrar också vårt sätt att organisera arbetet.

- I det här kapitlet tittar vi på it-support och datorspelsutveckling. Det är två branscher som vuxit fram i kölvattnet av samhällets digitalisering. Vi utgår från de här två yrkesgrupperna för att få kunskap om nya möjligheter och utmaningar för verksamheter där digitala system tar stor plats, berättar Ulrika Bennerstedt.

Hur ser deras verklighet ut?

- Det finns en del gemensamma faktorer, och det är att yrkesgrupperna är yrken med snabb förändring, arbetet organiseras i team, och att arbetet utförs väldigt mycket privat framför skärmar, men att det måste samordnas med andra kollegor, så det kräver ofta komplexa former av samarbete. En av orsakerna till förändringarna är att hård och mjukvara förändras kontinuerligt, både för de här yrkesgrupperna och för dem de supportar eller utvecklar spelen för.

Hur sker lärandet för dem?

- Även om dessa två yrkesgrupper har gedigen erfarenhet och kompetens kring digital teknik så har de byggt upp sätt för kompetensutveckling och lärande kring digitala verktyg och praktiker som de är specialister på utifrån ett kollegialt tänk. Man organiserar det kollegiala genom att arbeta i grupper på olika sätt och mellan grupper för att skapa spel eller hantera supportärenden.

Spelföretagen uppmuntrar komptetensutveckling utanför egna företaget

Kan du ge exempel?
- Inom it-supporten har de formaliserat ett arbetssätt där man dokumenterar och tar upp ärenden för att belysa problem så att gruppen kan bli bättre på att se vad som har gått fel, och man får tid att reflektera över vad någon har gjort. Man behöver kunna formulera sig i supportsystemen på ett väldigt kortfattat sätt så att alla i teamet förstår vad som gjorts och vad som behöver göras. Och i det här case studio formatet presenterar de hur den privata supportaktiviteten har utförts och därmed blir det en kollegial lärandeaktivitet så man kan diskutera hur man kan undvika problem framöver. 

Foto: Ulrika Bennerstedt

- I spelutvecklingsexemplet har jag tittat på hur spelföretagen tillåter och uppmuntrar medarbetare till kompetensutveckling och deltagande i sammanhang utanför den egna organisationen. Ett exempel är hur spelutvecklare bjuds in till speltävlingar för att bedöma novisers arbeten, som gjorts av studenter på yrkeshögskolor eller vanliga högskolor. I det här fallet är det en nationell speltävling som finns årligen. De bjuds in för att vara en jury där spelutvecklarna bedömer gemensamt och samordnar sin syn på spelen. Det här sammanhanget blir en form av lärosammanhang på ett annat sätt. Även om det inte är organiserat som det förra inom it supporten.

- För spelutvecklare är det centralt att kunna interagera med spelet för att ge en bedömning. En komplexitet är att spel ofta kan spelas på olika sätt. Spelutvecklare förlitar sig på vad de kallar backseat gaming för att kunna dela med sig av sina privata spelupplevelser kollegialt. Det vill säga en eller två, beroende på spel, interagerar med delar av spelet framför andra som därmed kan observera och kommentera spelet. För spelutvecklare har denna praktik en inneboende potential för lärande där de kan synliggöra och dela med sig av sitt yrkeskunnande.

"Kompetensutveckling behöver vara på kollektiv nivå"

Kan andra organisationer lära av deras sätt att arbeta?

- De här två exemplen ger mer eller mindre formaliserade tillfällen för kollegial reflektion och de har hittat sätt att dela med sig av kunskap. En av utmaningarna är problemet att synliggöra det digitala arbetet för andra. Det privata digitala är inte direkt tillgängligt, och då kan lärandepotentialer försvinna - det kräver nya former av aktiviteter för att göra det kollektivt tillgängligt. Det är den här dubbelheten som man hela tiden får jobba med. Det kollegiala är centralt för att man ska förstå. Det är något man ofta glömmer.

- En annan sak vi lyfter är relationen mellan individuella och kollektiva lärandeprocesser. När man talar om behov av digital kompetens är det ofta fokus på individen, det är kopplat till att du ska kunna prestera bra framför din skärm. Men då osynliggör man ansvar och skyldigheter för lärande och kompetensutveckling från de sociala och organisatoriska sammanhang som individen ingår i. Såna beskrivningar misslyckas med att förstå och beskriva hur yrkesgrupper som dem vi tar upp arbetar, där team är det centrala.

- Kompetensutveckling behöver vara på kollektiv nivå. Visst vi gör många saker privat framför skärmen men i många yrken behöver vad som görs, hur detta görs och varför detta görs kontinuerligt göras tillgängligt för gruppen. I dagens arbetsliv skapar digitaliseringen på olika sätt nya behov av att organisera för och upprätthålla professionellt kollegialt arbete och lärande.

Popbandets lärande handlar om att skapa gemensam identitet och mening kring kreativitet och entreprenörskap 

Illustration: Tobias Malm

”Vi befinner oss inte alltid i samma kontext fast vi gör någonting tillsammans - och det tror jag kan vara en källa till många konflikter och problem på arbetsplatser” (Tobias Malm, Institutionen för pedagogik och didaktik).

Tobias Malm har tillsammans med Camilla Thunborg studerat lärandet i små, kreativa och entreprenöriella organisationer, och de utgår från ett popband som exempel på det.

Tobias Malm

- Vi försöker fokusera på det vardagliga lärandet som sker i samarbetande grupper: hur de lär sig samarbeta internt, och hur de lär sig fungera och känna sig som en arbetsgrupp och som ett produktivt företag, i det här fallet på en kulturmarknad, förklarar Tobias Malm.

Vad är deras utmaning?

- För att vara ett gemensamt företag så har vi kommit fram till att man behöver överbrygga ett antal inneboende motsättningar som kan finnas i arbetsgrupper, och vi pekar på en motsättning som kan finnas mellan kreativitet och entreprenörskap. Vi gör en parallell mellan kreativitet och produktivitet, det vill säga att skapa, och för entreprenörskapet har vi dragit en parallell till nyttogörande, att få ut det man skapar. Den lärande organisationen är då när vi överbrygger motsättningarna och spänningarna som kan finnas genom att fungera som ett gemensamt företag.

Kan vi dra nytta av deras identitetsprocess i annan typ av verksamhet?

- Det vi konkret kan lyfta fram är att vi befinner oss inte alltid i samma kontext fast vi gör någonting tillsammans, och det tror jag kan vara en källa till många konflikter och problem på arbetsplatser. Vi förväntas att samarbeta och lära som organisation men då förutsätts det kanske från ledningens håll ibland slarvigt att alla verkligen upplever att de är i samma organisation.

- Så med det perspektivet kan man lära sig av de här små grupperna som redan från början har ett problem att definiera vad de är och ta det in till det formella arbetslivet, där alla tror att vi är överens om vad det här är för någonting men när det väl kommer till kritan kanske vi inte alls är överens om vad vi ska ha det till. Någon ser det som en karriärbrygga och någon annan som en trygghet.

Bandets produktionsläge är den produktiva och utvecklande fasen

Ni skriver om något ni kallar bandets produktionsläge, vad är det?

Hur formas ett popband till ett framgångsrikt småföretag? Foto: Icona pop

- Produktionsläge är ett sätt att beskriva den situation där popbandet upplever att de går framåt, producerar och utvecklas. I produktionsläget byggs intensiteten i bandets arbete upp allt mer och verksamheten kretsar kring allt större och mer komplexa gemensamma projekt, som skivsläpp och turnéer. Över tid tenderar dessa produktionslägen dock att förr eller senare kulminera för att övergå till ny ”uppbyggnad” av verksamheten från en låg aktivitetsnivå baserad på enkelhet och mindre frekventa träffar. Innan uppbyggnad av ny produktion och det engagemang och gemensamma mening som detta genererar, kan bandet därför sägas befinna sig i ett kontrasterande viloläge. Här kan bandet uppleva både välbehövlig återhämtning och frustrerande stagnation, särskilt om ny produktion dröjer. I detta sammanhang kan alltså viloläge ses som nödvändigt men farligt, då bristen på större gemensamma projekt kan ge luft åt spänningar och motsättningar inom bandet.

"Det handlar om att lära sig att samarbeta som grupp"

Kan du förklara vad lärande innebär i ert exempel?

- Vi utgår från ett situerat lärande och fokuserar på det lärandet som handlar om att delta och att bli en medlem. Det innebär bland annat att man lär sig färdigheter och skickligheter, rutiner och regler osv. Det innebär också att man lär sig vem man är i relation till det man gör. Vad jag tillhör och vilken mening jag upplever att jag gör i förhållande till det vi jobbar med.

- Här sätter vi fokus på att lärande handlar om att delta i någonting och att vara kompetent i sitt görande, och det kräver ju andra människor hela tiden. Jag kan inte göra något och anses vara kompetent utan att någon tillskriver mig den här kompetensen. Det är den kollektiva aspekten som står först sen kommer individen.

- Det handlar inte så mycket om att lära sig spela elgitarr eller trummor, det är del av att delta i praktiken, men vårt fokus handlar om att lära sig att samarbeta som grupp, som organisation. Vad är vi för någonting? Då kommer frågor om identitet och mening i förgrunden.

Läs mer

Den lärande organisationen 2.0, Studentlitteratur (2018)
Forskning inom Organisation, arbetsliv och informellt lärande vid institutionen