David Thorsén, Institutionen för pedagogik och didaktik
David Thorsén, lektor, Institutionen för pedagogik och didaktik. 

Den svenske filmaren Staffan Hildebrand, som bland annat är känd för filmerna Stockholmsnatt och filmen G – som i gemenskap, har också dokumenterat den globala aids-epidemin under trettio år, mellan 1987-2017. Filmerna finns i arkivet Face of Aids, på Karolinska institutet. 

Staffan Hildebrand har intervjuat forskare, aktivister, sexarbetare och andra personer med erfarenhet av hiv och aids. Materialet består av mer än 700 timmar film. David Thorsén, lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik, har skrivit ett kapitel i en ny bok som uppmärksammar filmmaterialet. 

Här berättar han mer om boken och om sin forskning. Titeln på antologin är: A visual history of HIV/AIDS: exploring the face of aids film archive (2018).

Vad handlar antologin om?

- Antologin är tvärvetenskaplig men undersöker utifrån filmarkivet betydelsen av olika historiska representationer av hiv i en värld där det från början saknades behandlingsalternativ, till dess att antiretrovirala läkemedel på ett dramatiskt sätt förändrat villkoren för personer som lever med hiv. Men i antologin diskuteras även metodologiska, juridiska och etiska frågor kring arkivet samt teman som stigma och trauma.

Vad vill du visa i ditt kapitel?

Filmaffisch Crossover
Filmaffisch för Crossover - världen efter aids.

- Jag tittar lite närmare på en av de tidiga filmerna i arkivet, dokumentärfilmen Crossover: The gobal impact of AIDS, eller Crossover: välden efter AIDS som den hette på svenska. Filmen presenterades 1988 som en internationell exposé av den då pågående epidemin. Den sändes på TV i över trettio länder och riktades framförallt till unga – i Stockholm visades den exempelvis i alla stadens högstadieskolor. Men filmen mötte även kritik då den av vissa ansågs vara tendentiös och okunnig, rent av farlig för en ung publik. I kapitlet vill jag visa inte bara hur en film och dess val av tilltal, språk, metaforer, bilder, klippning och ljud kan bidra till att skapa en viss kunskap eller förståelse om en sjukdom eller diagnos – i det här fallet hiv och aids under sent 1980-tal – utan också lyfta fram hur mångtydiga moderna hälsokommunikationsstrategier kan vara.

Vad kommer du att gå vidare med?

Folkhälsokommunikation i form av en poster.

- Just ”Crossover” är ett särskilt intressant exempel för att studera vilka medier som används i folkhälsoarbetet under det sena 1900-talet men också vem som kan betraktas som aktör i ett nationellt folkhälsoarbete. Filmen togs exempelvis inte fram som en del av den officiella informationskampanjen kring hiv och aids. Men genom att visas i skolor som en del av undervisningen och i nationell statlig TV kom filmen – bara genom det sätt som den distribuerades – att ges en slags officiell sanktion och därmed, av sin publik, indirekt uppfattas som en del av den myndighetsframställda informationskampanjen. Det gäller alltså att försöka vidga förståelsen av vilka som kan vara aktörer i ett modernt folkhälsoarbete men också bredda våra undersökningar genom att leta på lite nya ställen – en fördjupad analys av filmer, broschyrer, affischer, klistermärken och andra lite ovanliga materialtyper kan därmed bidra till ökad kunskap om hur föreställningar gällande hälsa skapas och förändras över tid.