I antologin behandlar forskare inom medicin- och vetenskapshistoria olika händelser och företeelser ur medicinsk teori och praktik i Sverige under 1900-talet, som hyllats eller kritiserats – eller har passerat obemärkt fram till nu. Kapitlen är fallstudier i olika medicinska moraler och vad som i vissa fall även betraktats som skandaler. Författarna beskriver hur händelserna hanterades då respektive idag, och diskuterar varför den etablerade historieskrivningen ser ut som den gör.

Lena Lennerhed, Södertörns högskola & Johanna Ringarp, Stockholms universitet: ”Den farliga epileptikern: äktenskapshinder och yrkeshinder i det svenska 1900-talet”

Den svenska epilepsihistorien rör frågor om vård och behandling, men i hög grad även politiska frågor om sjukas skyldigheter och rättigheter. Äktenskapshinder för epileptiker, som funnits i någon form sedan 1600-talet och slopades 1969, motiverades med hänsyn till befolkningen hälsa; att skydda människor och samhälle mot spridning av epilepsi. Utestängandet av barnskötare och lärare under 1900-talets senare del gjordes istället med hänvisning till barnen; att epileptiker kunde utgöra en fara för andra. Gemensamt i de båda exemplen är att personer med epilepsi upplevde sig diskriminerade.

Daniel Normark, Uppsala universitet & David Thorsén, Stockholms universitet: ”Den svenska Preconativskandalen.”

Det svensktillverkade blodfaktorpreparatet Preconativ ansågs vara helt säkert ur smittspridningssynpunkt, men 1986 visade det sig att fyra svenska hemofilipatienter infekterats med hiv. Uppmärksamheten kring Preconativ blev starten på ett utdraget skeende som fortsatte även långt efter att tillverkningen upphört och preparatet avregistrerades som läkemedel 1993. Den svenska Preconativskandalen är ett exempel på hur gränser – nationsgränser men också särskiljandet av olika kunskapsfält – är centrala för förståelsen av medicinska skandaler. Skandalen kring Preconativ rörde frågor om säker eller osäker kunskap, säkra eller osäkra produktionsmetoder, men kan även ses som sprungen ur en nationell modernitetsberättelse.
 

Foto: Clément Morin
Foto: Clement Morin

Johanna Ringarp, docent, fil. dr i historia, är lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik. Hon disputerade 2011 på Lunds universitet på avhandlingen Professionens problematik. Lärarkårens kommunalisering och välfärdsstatens förvandling. Hennes forskning är främst inriktad på välfärds- och utbildningsfrågor. 

 

 

 

David Thorsén
Foto: Lena Vangelius

David Thorsén, är idéhistoriker och lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik. Han disputerade 2013 på Uppsala universitet på avhandlingen Den svenska aidsepidemin. Ankomst, bemötande, innebörd. Idag forskar han i skärningspunkten mellan medicin- och utbildningshistoria, bland annat om äldre samlingar av preparat från människa och djur som använts i undervisningssammanhang. 
 

 

 

Om boken

Medicinska moraler och skandaler - Vetenskapens (etiska) gränser, Carlsson bokförlag, 2019.