Isak Benyamine disputation, Institutionen för pedagogik och didaktik
Isak Benyamine disputation, Institutionen för pedagogik och didaktik. Foto: Niklas Björling

Avhandlingstitel: Konstnärliga undervisningspraktiker. Genealogier, diskurser och makt

Opponent: Fil.dr Jonas Qvarsebo, Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö universitet.

Betygsnämndsledamöter: professor Per Andersson, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet, docent Silvia Edling, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle, samt professor Klas Roth, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. Suppleant är professor Mats Börjesson, Institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet.

Handledare och ordförande: docent Anna-Lena Kempe, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. 

Annan handledare: docent Klara Bolander Laksov, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet och professor Jon Ohlsson, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet

Avhandlingsbeskrivning: Denna avhandling handlar om det konstnärliga arbete som genomförs på gymnasieskolans estetiska program med inriktning mot teater och på konstnärliga högskoleutbildningar med inriktning mot film. Mer specifikt handlar det om hur det kommer sig att konstnärliga undervisningspraktiker antagit den form de har idag och om hur elever, studenter och lärare i interaktion med varandra formar, blir en del av och identifierar sig med de normer och värden som växer fram i undervisningen.

Avhandlingens övergripande fråga handlar om hur normer och värden framträder som makt- och styrningsprocesser i undervisningen. I avhandlingens genealogiska studie undersöks hur konstnärliga utbildningar framställts på en policynivå. Det handlar om hur man i andra tider beskrivit vad studenter behöver göra under sin utbildning för att utvecklas till professionella konstnärer, hur undervisningen utformats och motiverats och hur konst i utbildningarna skiljts ut från andra aktiviteter och kunskapsformer. I avhandlingens interaktionsstudie undersöks den konkreta undervisningen. Den handlar om hur deltagarna genom makt- och styrningsprocesser formar varandra och etablerar normer och värden i relation till föreställningar om vad konst ”är” och kan vara.

De konstnärliga undervisningspraktikernas möjlighetsvillkor har identifieras i tre diskurser. I interaktionsstudien beskrivs hur samtalsdiskursen styr undervisningspraktikens form och organisation. Det antas att studenter och elever genom samtalet kan utveckla sin konstnärliga förmåga. Frihetsdiskursen handlar om att lärare, studenter och elever ska underkasta sig praktikens vaga, flexibla och ständigt föränderliga föreställningar om vad konst kan vara och innebära. Produktionsdiskursen handlar om att normalisera det konstnärliga arbetet som en undervisningspraktik vilken överordnas ett tillägnande av etablerad kunskap. De terapeutiska samtalen, betydelsen av deltagarnas egna erfarenheter och känslor, den personliga bekännelsen, friställandet från konventionella utbildningsdiskurser och en etablering av en produktionsdiskurs framstår som betydelsefulla teknologier i de konstnärliga undervisningspraktikerna. Igenom dessa teknologier uttrycks de centrala värdena och normerna i utbildningarna.

Undersökningen visar att deltagare i konstnärliga undervisningspraktikerna utvecklar en kompetens mot självutvärdering, självanalys och självomdöme. Föreställningen om en individualiserad och utforskande utbildning krockar med en process som styr studenten mot att räta in sig i utbildningsgemenskapens normer och värden i fråga om undervisningens innehåll och uttryck. En konsekvens är att studenterna uppfattar sitt konstnärliga arbete som unikt emedan de konstnärliga produkterna som produceras blir ett uttryck för en normaliseringsprocess vilken strävar efter att upprätthålla utbildningarnas värden och normer. Avhandlingen visar därutöver att kunskapsbildningsprocessen hos deltagarna har en upptäckande karaktär. Snarare än att överta och tillägna sig etablerad kunskap handlar lärandet om att deltagare ska hitta egna vägar in i en kunskapsbildningsprocess där de upptäcker den konstnärliga potentialen i sina egna erfarenheter och insikter.

Länk till avhandlingen i Diva