Helena Rehn och Eva Eliasson. Foto: Lena Vangelius
Helena Rehn och Eva Eliasson. Foto: Lena Vangelius


Eva Eliasson och Helena Rehn har i ett forskningsprojekt undersökt vårdlärares föreställningar om blivande undersköterskors yrkeskunnande och erövrandet av detta kunnande. I en nyligen publicerad artikel i Journal of Vocational Education and Training analyseras lärarnas beskrivningar av yrkeskunnande utifrån ett intersektionalistiskt perspektiv.

I projektet intervjuades 17 vårdlärare som arbetade såväl inom vuxenutbildning och ungdomsgymnasiet. De flesta lärarna hade en yrkesbakgrund som sjuksköterska. Lärarna arbetade på skolor i Stockholmsområdet och i mellansvenska städer, vissa i privata utbildningsorganisationer och vissa i kommunal verksamhet.

Feminint kodat yrkeskunnande

I artikeln framträder hur genus, klass och etnicitet påverkar lärarnas föreställningar om yrkeskunnande. Det som ansågs viktigast var att ha ett gott bemötande, kunna kommunicera och visa empati, det som i artikeln benämns som en omsorgsdisposition.

I flera av lärarnas utsagor synliggörs hur dessa förmågor tenderade att ses som naturligt medfödda egenskaper snarare än något som kan utvecklas under en utbildning. Lärarnas beskrivning om det feminint omsorgsinriktade yrkeskunnandet uppvisar likheter med den kunskapsform som Aristoteles benämnde fronesis.

Aristoteles menar dock att denna klokskap skapas genom de erfarenheter livet ger och successivt införlivas i personligheten snarare än något medfött hos enskilda individer (Gustavsson 2000). Ett gott bemötande och en god kommunikationsförmåga betonas även i examensmålen för programmet, men tillägget på ett yrkesmässigt sätt signalerar i likhet med Aristoteles idéer att detta är ett förhållningssätt som är möjligt att lära snarare än ett personlighetsdrag hos individen.

Trots att omsorgsdispositionen träder fram så starkt i vårdlärarnas utsagor finns det också påpekanden om att det är viktigt att vårdgivaren håller den emotionella nivån på en lagom, balanserad nivå. Vikten av att kvinnor balanserar sin framtoning framträder ofta i genusforskning och är också ett framträdande drag i beskrivningen av sjuksköterskors egenskaper och vårdlärares tidiga historia.

Som Colley (2006) visar har den känslomässiga balansen också en klassaspekt eftersom repertoaren av känslor och känslouttryck är olika tillgänglig för såväl könen som olika klasser. Den kontroll av känslor med samtidig fokusering på empati kan ses som exempel på medelklasskvinnans normer som också applicerats inom sjuksköterskeyrket. Braun (2012) går ett steg längre och menar att:”… in education and care professions, care is not so much about emotion, but about self-control”.

Svenskhet som norm

För att förstå maktrelationer har Bourdieus (1984) begrepp habitus använts i studien och med inspiration från Colley et.al (2003) även begreppet yrkeshabitus. I informanternas utsagor finns ett stråk av att etnicitet och genus kan försvåra tillägnandet av de omsorgsdispositioner som krävs i en vårdande kontext.

Ett stabilt habitus, med ursprung i en annan kultur och tradition än den svenska, kan bli ett så stort hinder att eleven inte anses kunna fungera inom yrket. Konstruktionen av undersköterskans yrkeshabitus rymmer med andra ord en orientering mot vilka värderingar som råder i det svenska samhället och det är centralt att vara bärare och representant för dessa. I takt med att skolan avspeglar det mångkulturella Sverige ökar därför också komplexiteten i lärarnas ansvar att fostra undersköterskor med ”rätt” yrkeshabitus.

Reproduktion av hierarkier 

Det mest utmärkande med kopplingar till klass i informanternas utsagor är de tydliga hierarkiska gränsdragningar som görs i fråga om yrkeskunnandet när det kommer till medicinska kunskaper. Även här finns ett tydligt stråk av balans, att kunna ”lagom” mycket.

En tydlig markering av undersköterskans underordning är när yrkeskunnande av informanterna definieras som ”att veta när ens egna kunskaper inte räcker till”, ett ”icke-kunnande” som troligen inte skulle poängteras i beskrivningen av ett yrkeskunnande i ett högstatusyrke. Den hierarkiska turordningen framträder även vid påpekandet att det gäller att veta när sjuksköterskan ska tillkallas, inte läkaren eller ambulansen.

I studien problematiseras betydelsen av att en överordnad yrkesgrupp utbildar en underordnad, och vad det innebär för konstruktionen av undersköterskans yrkeshabitus och reproduktionen av hierarkier. Med detta menas inte att medicinsk kunskap är det som nödvändigtvis bidrar till goda undersköterskor men tillgången till kunskap kan ses som ett medel i reproduktionen av sjukvårdens/omsorgens maktfördelning.

Inte heller framhålls att sjuksköterskor inte är en tillgång som lärare för blivande undersköterskor. Men det yrkeskunnande som förmedlas via t ex lärarna med sjuksköterskebakgrund, görs utifrån sjuksköterskans uppfattning om undersköterskors yrkesroll vilket kan innebär en risk för reproduktion av hierarkiska förhållanden i vården.

-  Vårdlärarna ute på fältet gör ett fantastiskt arbete och möter didaktiska utmaningar som språksvårigheter, bristande motivation och heterogena grupper i sitt dagliga arbete, säger Eva Eliasson. 

- Sjuksköterskor och andra grupper med en medicinsk högskoleutbildning gör viktiga insatser som lärare och bidrar till hög kvalitet i utbildningen. Det vi vill lyfta fram i vår studie är vikten av en medvetenhet om hur olika hierarkiska förhållanden kan påverka synen på vad en undersköterska ska kunna. 

Referenser

Helena Rehn, (FD), är lektor i vårdpedagogik och studierektor för yrkeslärarprogrammet. Länk till personlig presentation

Eva Eliasson, (FD), är lektor i utbildningsvetenskap med inriktning mot vård och lärande, och programansvarig för yrkeslärarprogrammet. Länk till personlig presentation