Självtillit (tilltro till den egna förmågan i en specifik kontext), autonomi (upplevelsen av eget inflytande över studiesituationen) och motivation (inre och yttre) har i tidigare studier setts korrelera med prestationsgraden. Att stärka dessa förmågor hos studenterna kan därför vara ett sätt att arbeta för höjda studieresultat, och det blir intressant att försöka ta reda på hur graden av motivation ser ut inom enskilda ämnen/kurser. I artikeln "Relating motivation and student outcomes in general organic chemistry" av Ara C. Austin, Nicholas B. Hammond, Nathan Barrows, Deena L. Gould och Ian R. Gould publicerad i tidsskriften Chemistry Education Research and Practice undersöks sambanden mellan studenters motivation och studieresultat inom kurser i organisk kemi vid två amerikanska universitet.
Det verktyg som användes för att mäta studenternas motivation var en variant av det så kallade Science Motivation Questionnaire II (SMQ-II). Enkäten innehåller frågor inom kategorierna inre motivation, karriärrelaterad motivation, autonomi, självtillit och betygsrelaterad motivation, och studenterna fyllde i enkäten ungefär en vecka före kursernas slut. Författarna fann att det inte gick att separera den inre motivationen från den karriärrelaterade för den aktuella studentgruppen, och valde därför att slå ihop dessa till en gemensam kategori betecknad ”relevans”. Med relevans avser de studenternas upplevelse av att kursinnehållet är intressant och användbart för dem, både i stunden och för deras framtida yrkesliv.
Den motivationskategori som fick högst skattningspoäng bland studenterna var den betygsrelaterade motivationen; att få ett högt betyg på kurserna i organisk kemi var i allmänhet den starkaste drivkraften bakom engagemang i studierna. Författarna kopplar detta till att många av studenterna siktade på fortsatta medicinska studier (ex. en läkar- eller tandläkarutbildning), och att ett högt betyg i organisk kemi kan öka chanserna att bli antagen till dessa utbildningar. Relevansfaktorn fick lägst skattningspoäng — intressant med tanke på att lärosätena själva tycks betrakta den organiska kemin som viktig för de mer specialiserade medicinska programmen.
När sambanden mellan motivationsfaktorerna och studieprestation testades, fann man positiva korrelationer mellan studieresultat och samtliga kategorier (relevans, autonomi, självtillit, betygsrelaterad motivation). Det starkaste sambandet med studieresultaten sågs för självtillit, följt av autonomi (dock svagare samband, med viss variation beroende på kurs och utbildningsprogram). Korrelationen mellan studieresultat och betygsmotivation respektive relevans var mycket svag, vilket delvis kan förklaras av att de flesta studenter angav höga betyg som en drivkraft och variansen därmed var liten inom gruppen.
Artikelförfattarna menar att sambandet mellan studieprestation och självtillit och autonomi, utgör argument för att arbeta aktivt med att stärka dessa förmågor hos studenterna. De föreslår att undervisningstekniker som ökar studenternas motivation att engagera sig i lärandeprocessen som sådan, potentiellt skulle kunna kompensera för studenternas upplevelse av ämnets bristande relevans, men konstaterar samtidigt att vidare studier skulle krävas för att påvisa den möjligheten.
Text: Emma Wikberg, Fysikum
Studien
