Vad kan man som karriärvägledare eller coach ta med sig för lärdomar från din studie?

- Att relationen är viktig. Att man måste skapa en arbetsallians. Den man vägleder måste få göra sin röst hörd. Det är en kunskap som inte är ny men jag hoppas att jag kan vrida perspektivet lite. Från att ha fokus på val, väljande och beslut som vägledning och coachning mycket handlar om vill jag vrida det mot lärande. Det är en pedagogisk sak som samtalsledaren håller på med. Att hjälpa människor att lära om sig själva och världen.

Hur kan det se ut om man inte lyckas?

- Risken är annars att man blir driven av det som ska ske, att fokus ligger på val och beslut. Om den professionelle blir drivande är det risk att processen bromsas.

Det finns tecken på det i det jag kallar den negativa lärprocessen i studien, där de professionella har en väldigt tydlig agenda. Den de möter backar undan. De kommer på träffarna med övar bara upp sitt motstånd och försvar. De tyckte inte att samtalsstödet var till någon hjälp för dem utan de kände sig mer utsatta och kränkta.

Ur det öppnar sig inte några ytterligare möjligheter för vägledaren eller coachen. Att det ser ut så kan förklaras med vilka organisatoriska möjligheter de professionella ges att utöva sin profession.

Kan du berätta om den positiva lärprocessen?

- Jag har identifierat fyra lärprocesser i min avhandling. I den positiva lärprocessen utvecklar den arbetssökande sin självbild och och därigenom lär de sig också att se att de har fler eller andra möjligheter än de hade med sig in i samtalet. 

Det finns flera exempel på det i avhandlingen. Där de som deltar i studien säger ”jag kände att den professionella såg mig”. Det tror jag är en grundförutsättning, att de känner sig respekterade av den de möter. Det refererar jag till som att de känner sig erkända – och då kan de acceptera den professionella som hjälpare och stödjare. När de möts på lika villkor blir det möjligt att prata om både svåra och känsliga saker.

Hur når man dit?

- Det handlar om att de utvecklar en delaktighet i sin egen förändringsprocess. De får mandatet att själva tänka och spekulera tillsammans med den professionella. Och det visar sig främst i att det inte är någon utifrån som kommer och säger att du ska göra si eller så. Det får växa fram. Då kan man börja se möjliga alternativ. Sen är det inte säkert att de blir realiserbara.

Men det är den positiva lärprocessen att man går från att inte se några möjligheter till att upptäcka att de finns. Man ser sig själv på ett annat vis. 

En kvinna i studien inleder med att säga: ”Jag känner mig som ett socialfall från födseln. Om jag lyckas kan jag på jobb i kassan på närbutiken”. Men hon gavs möjlighet att se att det finns andra vägar och utbildningar hon kan gå för att nå dit.

Läs mer

Christer Langström
Avhandlingen i fulltext i DiVA
Forskning om Karriärutveckling och vägledning vid Institutionen för pedagogik och didaktik