Artikeln rapporterar om en fallstudie om anpassad undervisning med hjälp av appar i onlinemiljö vid ett universitet i Saudiarabien. Försöket baserades på en idé om att anpassa undervisningen utifrån en förberedande undersökning av studenternas lärstil.
Baserat på tidigare studier identifierades faktorer som avspeglar studenternas engagemang; färdigheter, känslor, deltagande och prestationer — där färdigheter handlar om hur studenten agerar i lärandesituationen, känslor handlar om hur studenten upplever lärandet, delagande handlar om hur studenten agerar mot andra i undervisningssituationen och prestation handlar om resultat, hur bra betyg eller hur bra provet blev. Dessa tidigare studier rörde studenter i både analog och digital lärandemiljö men med ett starkt fokus på det senare. För att undersöka studentengagemang använde artikelförfattaren en anpassad variant av ”the online student engagement scale (OSE)” (Dixson, M. (2015). Measuring student engagement in the online course: The online student engagement scale (OSE). Online Learning).
För att undersöka studenternas olika lärstil användes en modell som kallas VARK, där V står för ”Visual”, A för ”Auditory”, R för ”Read/write” och K för ”Kinesthetic", det vill säga om man lär mest genom att se, höra, läsa/skriva eller genom att göra. Genom att besvara frågor om sitt lärande kunde studenter viktas i dessa fyra dimensioner.
Studenterna som ingick i studien läste kursen "inlärningsfärdigheter" i den gemensamma första årskursen och var i åldrarna 17—18 år. Alla studenter valdes ut från första terminen läsåret 2019—2020 och undervisades av samma lärare. Stickprovet omfattade två klasser (118 studenter) som valdes slumpmässigt: Den ena gruppen utgjorde kontrollgrupp (n = 58, 31 män och 27 kvinnor) och den andra experimentgruppen (n = 60, 36 män och 24 kvinnor).
Formulär för bedömning av studenternas lärstil och för uppskattning av studentengagemang utarbetades mot bakgrund av tidigare publicerade tillämpningar. I studien ingick reliabilitets- och validitetstest av de tillämpade skalorna (VARK och OSE), vilka utföll väl. En förstudie av studenternas engagemang visade att där inte fanns några signifikanta skillnader mellan de två grupperna innan de deltog i försöket.
För experimentgruppen hade olika typer av studerandeverksamheter utvecklats i den digitala miljön, medan kontrollgruppen erbjöds konventionell undervisning. Innehållsmässigt var undervisningsmaterialet identiskt. Experimentgruppen fick i en app fylla i frågeformulär om deras lärstil och tilldelades sedan olika digitala undervisningsmaterial i onlinemiljön baserat på dessa resultat. Det var undervisningsmaterial som i olika hög grad var anpassat för visuellt eller auditivt lärande eller för de som lär lättast genom att läsa eller genom att göra. Det förefaller också som att studenterna i experimentgruppen fick tillgång till fler olika material, men det är inte helt glasklart i texten: ”Students were then able to progress through the various styles offered by the proposed method, giving them greater flexibility in their learning pace.”
Efter kursen analyserades skalan för studentengagemang (OSE) igen och resultatet visade på statistiskt signifikant bättre värden för experimentgruppen än för kontrollgruppen i samtliga fyra faktorer (färdigheter, känslor, deltagande och prestationer) och i en sammanvägd bedömning. Studenterna i experimentgruppen uppvisade alltså ett högre engagemang i sin undervisning i jämförelse med kontrollgruppen, och experimentgruppen fick även bättre studieresultat i jämförelse. Jämförelsen gäller alltså för grupperna — alla i experimentgruppen lyckades inte bättre än alla i kontrollgruppen — men effekten var påtaglig.
Artikelförfattaren menar att resultaten tydligt visar potentialen med en anpassad digital lärandemiljö när det gäller att engagera studenterna i inlärningen. Baserat på detta presenteras en rad rekommendationer och förslag på hur man kan utforma anpassat digitalt lärande baserat på lärstilar och deras genomförande; hur man kan öka effekten av anpassat digitalt lärande i utbildningen och hur man kan öka utbildningens kostnadseffektivitet. Den använda och i artikeln presenterade metoden för utformning av anpassat digitalt lärande kan vara till hjälp för att utforma och skräddarsy anpassade digitala lärandemiljöer, i syfte att stärka studenternas engagemang.
Kommentar: Studiens population är förstås begränsad till den givna utbildningen på det undersökta universitetet och det är alltid lätt att övergeneralisera. Tillämpningen av detta tillvägagångssätt måste givetvis utprövas i varje enskilt fall. Studien handlar om tillämpningar i digital lärandemiljö och utformningen av olika läromedel för ett och samma studiematerial med inritning mot olika lärstilar. Den digitala miljön förefaller särskilt lämpad för denna differentiering av undervisningen. Det är kanske extra viktigt i samband med onlineundervisning eftersom det då kan vara svårt som undervisande lärare att direkt interagera med studenterna i syfte att snappa upp hur man på olika sätt bäst stöder var och en av sina studenter i deras lärande. Men kanske skulle en sådan systematisk undersökning av lärstilar som här presenteras även kunna vara till stöd utanför den digitala lärandemiljön, det vill säga IRL (eng. in real life).
Text: Sven Isaksson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Nyckelord: Adaptivt e-lärande, lärstil, studentengagemang, e-lärande, inlärningseffekt
